Jullovsresan - del 2

Åter i Bangkok sedan i lördags och en lyckad resa till trots är det alltid skönt att komma "hem". Fyra dagar spenderades i strandstaden Mui Ne och aktiviter som bokläsning, hängmattegungning, kortspel och restaurangprovning. Lugnet vid stranden byttes sedan raskt ut mot kaoset i storstaden Saigon. Aldrig förr har vi skådat så många mopeder och motorcyklar på samma plats. Små som stora, oftast överlastade, åt alla håll och riktningar, i fel körfält och på trottoarer, dygnet runt. Enligt vår guide ska det finnas över en miljon bara i Saigon. Det kändes som många fler. Först var det häpnadsväckande och fascinerande, sedan roligt och imponerande, till slut mest irriterande och ofrånkomligt. Till och med när vi gick på marknaden körde vietnameserna sina mopeder mellan stånden för att kolla på varor.

I Saigon (som man enligt dom själva inte ska benämna med det officiella namnet Ho Chi Minh City) åkte vi på sightseeing till Cu Chi-tunnlarna där Viet Cong kröp i små gångar under Amerikanska kriget (även känt som Vietnamkriget). Vi blev matade med propaganda över deras överlägsenhet gentemot de amerikanska soldaterna. Dock intressant att få den andra sidans bild av kriget än det man ser på film (så gott som uteslutande producerad av amerikaner).

Nyår blev till en toppenkväll med hjälp av vietnamesisk lyxkrog, ett australiensiskt brass/bluesband som vi träffade på hotellet, drinkar och dans. Önskar ett gott nytt år något i efterskott med förhoppningar att 2010 varit till belåtenhetoch motsvarat förväntningarna hittills åtminstone.

Frukost på restaurangen i det guesthouse vi bodde i precis vid stranden

 

 Bok och solstol och avslappning.

 

Mopeder i mängder vart man än tittade.

 Test av ingång till tunnel. Trångt. Helt klart ett klaustrofobiskt mästerverk.

 

 "Turistgångarna" som var lite större än de i orginal, upplysta och säkrade. Ändå trånga.

 

 Nyårsglada några minuter in på 2010

 

 Puben och bandet Plan B som höll i stämningen.

 

 Nya skor på - gamla skor bort. (Strax efteråt sprang det en vietnames och plockade upp mina svettiga 45or. Kontraster.)

 

Ikväll åker Helena hem och jag blir lämnad själv kvar i storstaden. Jag ska nog överleva. Finns ju alltid en exjobbsrapport att ta tag i när man känner sig ensam...

Ses snart!