Slut

Nå kanske inte så roligt att läsa om en hemkomst när bloggen ska handla om ett äventyr i främmande land. Så det får bli kort. I vilket fall har jag nu anlänt till den arktiska kylan i Stockholm. Sitter inomhus med mössa och värmer mig med varmt "svenskt" bryggkaffe (underbart gott efter 3 månader med nescafe).

Resan var lång men gick bra. Pekings flygplats är utforskad i detalj. Välkomstkalaset var eminent. Och första svenska måltiden blev sushi...

Vi ses nog snart. Och det här får väl avsluta denna blogg. Hejdå.

SLUT.

Ett sista bildspel

 Så de utlovade bilderna. Troligtvis de sista för den här gången. Så jag passar på att ladda upp många (med tillhörande bildtext). Tack för visat intresse.

Återigen på Sirocco. Fortfarande fint.

 Bror fotograferar för sin hemsida.

Spana in archibag.com nu!

 

 

Nyanlända till stranden.

 

 I väntan på möte med värdarna. Vi letade intensivt. Hostlet låg cirka 50 meter från bilden ovan men tyvärr tittade vi åt fel håll.

 

 Solnedgångsöl.

 

 Eftersolnedgångsbucket.

 

 Tydligen änden på ön (om den nu kan ha en sån). Här fick man inte fotografera fick vi strax efteråt reda på.

 

 Mopedåkning.

 

 Solstekandes efter första vändan dykning och snorkling vid Koh Ha som skymtas i bakgrunden.

 

Dyk nr 2.

 

 Dokumentation av konstnärerna Wallerius som pysslat ihop en lampskärm till värdparets bar.

 

 Grillmästar Martin, tillike vår eminente värd.

 

 På sightseeing i nyshoppade shades.

 

 Högst upp i Bangkok på Baiyoke Sky Hotel. Högt men hängig bar. Sirocco rekommenderas fortfarande.

Tack och hej! 

Koh Lanta

Nu har bror G varit här redan en vecka vilket betyder att tiden tillsammans lider mot sitt slut, liksom vistelsen i Bangkok. En sista helg i Thailand och den spenderades i paradiset. Om man nu kan kalla en svensk-koloni i södra delarna av landet för paradis. Stränderna var iallafall vita och vattnet turkos. Fyra dygn på en minisemester med jag och bror. I onsdags tog vi en nattbuss ner till Krabi och vaknade klockan 5 på en bussterminal (något tidigare än planerat för ovanlighetens skull). Detta resulterade i väntan på vidare färd och en tidig frukost. Med minibuss (och färja) tog vi oss ut till Koh Lanta där målet var det hostel som Gustavs sous-chef från fjäderholmarna Frida driver sen ett kort tag tillbaka med sin pojkvän Martin. Vart det låg var höljt i dimma, men tack vare strandstadens storlek promenerade vi på varandra efter frukost nummer två och några timmar på stranden.

Fyra dagar gick åt till solande, badande, mopedåkande, bokläsande, öl i sol, öl i solnedgång, öl i kvällsvärme, dykning och snorkling. Ungefär det som gemene svensk gör på sin Thailandssemster (och dessa svenskar är många kan nu konstateras av egen erfarenhet). Våra fantastiska värdar erbjöd det vi kunde önska och lite till. Bland annat en storslagen grillfest på lördagen med smak av svensk sommarnatt

Vi har dessutom hunnit med ytterligare ett Sky Bar-besök och sightseeing. Ikväll blir det sista(?) marknadsbesök.

Konstateras från helgen kan att öl ska avnjutas kall (tack frysboxen) och ryggsäck inte ska bäras på en översolad rygg.

Fler bilder kommer senare då uppkopplingen stretar emot, eller kanske i ett bildmaraton nästa gång.

Om tre dagar finns jag i Sverige igen... Så när ska vi ses?

Kinesen är här!

Från den arktiska kylan i Peking kom han. Sent på natten och efter en lång väntant. Men nu är han här. Globetrotter. Lillebror. Den andra halvan av tu man hand. Nu har släkten Wallerius närvaro fördubblats i Bangkok. Och det svenska ordförrådet mångdubblats. Vi har det bara fint. På onsdag åker vi söderut - mot korallrev och vita stränder...

Och såhär glad blir när man kommer till Bangkok.

Och såhär spenderar man tiden när man väntar.

Om 10 dagar är jag i Sverige. Väl mött!

Taxidjuret

Det har åkts en hel del taxi under Bangkokvistelsen. Både för att det är billigt och relativt bekvämt. Dessutom är det ju så mycket mer äventyr än att åka buss eller tåg som faktiskt har en bestämd rutt och tar en dit man ska varje gång... Under alla dessa tidigare resor har jag dock aldrig stött på denna anvisning om vad man inte får ta med sig in i bilen. Ok, vapen lämnas hemma (speciellt automatkarbinen), men vad är det egentligen för djur till vänster? Vattenbuffel? Stenbock? Kvalster?

Förslag någon?

Oklart om vi någonsin kommer få svar.

Hejdå.

Chiang Mai - Lop Buri - Ayuthaya

Helgens äventyr förpassades till norra Thailand och startade med en buss på fredag kväll. Kollegorna på jobbet hade ägnat stora delar av dagen (samt engelska ordförråd) med att boka bussbiljett åt mig, vilket gjorde att jag fick åka med ett av de bättre bolagen (men vad har jag att jämföra med). Stora delar av det något högre biljettpriset konstaterade jag måste gått till drift av aircondition. Trots tilldelad filt frös jag så att jag skakade när jag klev ut i den första morgonsolen i Chiang Mai (ca 10 timmar norrut). En stor balja nybryggt kaffe rådde bot på frossan och den bristfälliga nattbussömnen. Lördagen spenderades med att utforska tempel i stad, tempel på berg, äldre och nyare tempel, stentempel och motsvarigheten i trä, stor som små tempel. Även några monument fick jag med på vägen. Efter siesta modell längre blev det Chiang Mai's nattmarknad som erbjöd ungefär samma utbud som Bangkok. Kvällen gick i sportens och ölens tecken. Ett tag befann jag mig på en bar med en pint Guiness, tittandes på hockey och funderandes vilket land jag verkligen befann mig i.

Söndagen vigdes åt en heldagstur med mycket lyckat resultat. Elefantridning, vandring, vattenfallsbad, besök hos minoritetsbefolkning och bambuflotterafting stod på schemat tillsammans med ett glatt gäng "farangs" (thailändska för utlänningar - gissar att det kommer från foreign) från "hela världen" (nordeuropa och nordamerika). På kvällen blev det ännu en marknad - Sunday Market - som tydligen är en av de större i Thailand. Marknaden levde upp till sitt rykte och var gigantisk, men rolig. Vid 22 satte jag mig på nattåget söderut mot Lop Buri.

Staden har likt de flesta här i Thailand många tempel att visa upp, skillnaden här är de apor som lever i och kring flera av dessa tempel. Och som på nåt oklart sätt helgas och involveras i riterna även om jag gissar att det var den enklaste lösningen bortom massutrotning av desamma.
Eftermiddagen idag måndag förtsatte resan till Ayuthaya som är en landets gamla huvudstad och därigenom har ännu fler tempel än normalt. Tydligen ungefär lika många som Bangkok men på en betydligt mindre yta.
Vad som kändes åtskilliga mil i eftermiddags hettan och 100 tempel senare satt jag på tåget mot Bangkok. Detta utan att ha blivit mer religiös, men säkert något starkare i vaderna. Det kommer nog dröja ett tag tills mitt intresse för Buddhistiska tempel är uppe på normalstandard igen, liksom vadmuskulaturen.  

Så det var vad som skedde en långhelg i Thailand. Utan alltför många detaljer. Nu låter jag bilderna tala.

Den långa trappan upp till det först besökta templet - Doi Suthep.

Klocka modell stor

Tävling 1 - Finn felet. Vinn en kexchoklad.

 Siesta.

 

 Fiesta.

Elefantastiskt...

 Bamboorafting. Med risk för blött i byxorna är de enda bilderna som finns tagna på andra flottar. Men ni förstår principen.

 

 Morgonpiggt studerande soluppgången genom ett smutsigt tågfönster.

 

Mat. Apa. Lycka.

 

Tävling 2 - Gissa rätt antal apor. Vinn glass hela livet.

 

 Funderar över varför man (jag) envisas med att fortsätta fotografera dessa aldrig sinande tempel. Kanske till att fylla ett blogginlägg och visa er som inte var där.

 

Trött av värme, vätskebrist och vandring. Låter som misär men det var en toppenhelg.

Om hur ett regn blir till köttsvettningar

eller Historien om konsekvenserna av ett skyfall
eller En helt vanlig onsdag som blev... annorlunda
eller Blöta ben i Bangkok

Prolog
Betänk att det från kontorsbyggnadens entré är ungefär 200 meter till vägen där vi brukar ta taxi hemåt. Glad i hågen efter en avslutad arbetsdag och med en glass i handen vandrar jag sakta vägen framåt. Betänk även att det inte har regnat i Bangkok sedan början av November, så trots att det var mulet kunde man väl aldrig ana...

Första delen - Himlen öppnar sig
Efter en tredjedel av sträckan börjar det dugga. Allt är lugnt. Halvvägs börjar det ösa ner. Fortfarande kontrollerat läge. Söker skydd i en liten vaktkur och tänker att det är bara att vänta ut i några minuter. Snart får jag uppleva vad Forrest Gump beskriver som regn från alla håll och det närmaste jag hittills kommit en tropisk monsun. Har aldrig tidigare sett så mycket regn falla samtidigt. Inser snart att min lilla vaktkur där sidvindens enda skydd är en liten plastpressenning inte är hållbart i längden. Jag gör som mitt enda sällskap "den blöta hunden" och söker mig tätt längs en vägg in i det intilliggande huset. En liten flicka som leker i pölarna ger mig ett paraply och leder mig in i vad som ser ut att vara ett tvätteri. En förvånad tvätterska hälsar på mig mitt i en vikning och återgår till sitt.

Andra delen -Ett tappert försök
I tvätteriet blir jag tilldelad en ranglig träpall och sätter mig för att läsa en utskrift av exjobbet och fortsätter vänta ut vädergudarna. Tvätterskan kommer en kvart senare med ett paraply som jag tänker visst ska skydda mig. Med teckenspråk förklarar jag på thaisvengelska att jag lämnar tillbaka det imorgon men det är oklart vad som blev avtalat. Det som utanför tidigare var en gata är nu två decimeter djup flod. Tanken slår mig att försöka undvika att bli blöt om fötterna men den byts till accepterande att det är bara att bita ihop, om en halvtimme ska jag ju ändå vara hemma i värmen. Trodde jag.
Taxibil efter taxibil åker förbi mina vinkningar med den röda ledighetslampan hånfullt lysande i regnet. Slutligen stannar en och jag kastar mig in i baksätet. När jag förklarar vart jag ska så har chauffören tydligen just gått av sitt pass och vägrar köra åt det hållet. Delar av det blöta förångas när jag kokar inombords, men ut i blötan igen. Historien upprepar sig (exakt) med nästa taxi och jag accepterar återigen mitt öde och linkar likt den blöta hunden tillbaka mot kontoret. Blötare och surare. Det plaskar omkring mig när jag sätter mig i en fotölj i lobbyn.

Tredje delen - Förvandlingen
Givetvis kan lobbyn inte ringa taxi eftersom det är trafikkaos på grund av regnet. Man får gott vänta tills det råkar komma en förbi denna avkrok på vägen. Dessutom är det kö i lobbyn till de inkommande bilarna. Det regnade i alla fall inte där inne. Sakteliga avtar det även utanför. En och en halv timme efter att jag lämnade kontoret passerar några av mina kollegor och de ser både förvånade och förfärade ut vid anblicken av mig. Jag försöker förklara min historia för dem men språkbarriären gör att det mesta försvinner i tomma intet. Det vi lyckas komma fram till är att jag ska följa med dem. Snabba kast. Det visar sig nämligen att de ska på Onsdagsspecialaren på restaurangen Sizzlers. Vi åker bil som kändes som båt till specialaren som lämpligen är blodiga biffar, korvar, grillade grönsaker och en superb salladsbuffé. Man får till och med äta med kniv och gaffel istället för det thailändska sked och gaffel. Sakta men säkert torkar jag upp både utanpå och inuti. Köttsvettandes och mättare än på väldigt länge finner jag mig själv en timme senare stående leende vid det dignande efterättsbordet. Tänk vad tillfälligheter kan leda till.

Prolog
Slutet blev som det flesta historier ändå lyckligt. Fyra timmar efter avslutad arbetsdag anländer jag hem, med torra kläder men blöta skor. Mätt, belåten och med en historia om ett skyfall i bagaget. Ute är det torrt igen. I Sverige är det massor med minusgrader. Det kanske inte är så synd om mig ändå. Gatubrunnssystemet i Bangkok kan konstateras ha mer att önska. Även taxichaufförerna som nog bara visste vilket trafikkaos som väntade längs gatan On Nut och ljög för sin egen räddnings skull. Nöden har ingen lag. Och i slutändan ska de väl ha tack. Och slutligen som man brukar säga - med omtänksamma vänner kan man gå långt i blöta skor. Glöm inte bort det!

Godnatt!